Dilemma 1: Ilskan skapar motkrafter och motreaktioner
Jag är verkligen ledsen över den enorma ilska som särskilt radikalfeministerna uttrycker mot män som grupp. Jag förstår att många människor känner ilska och vanmakt mot de missförhållanden som råder mellan kvinnor och män avseende exempelvis löneskillnader och andra ekonomiska och sociala skillnader inom flera områden (pensioner, brist på kvinnor i styrelser och ledningsgrupper, utsattheten för våld, föräldraförsäkringens struktur, m.m.)
Ilska kan i många fall vara bra som drivkraft, men när en kollektiv ilska riktas mot mannen som stereotyp, eller männen som grupp, istället för på sakfrågan och problemet, uppstår omedelbart en stark rakt motriktad kraft från en stor del av dem som blir direkt utsatta för ilskan. Newtons lag om kraft och motkraft gäller verkligen här. Många konflikter och missförstånd är svårlösta och blir långvariga just för att personangreppen fungerar som hinder i konfliktlösningen. FI och radikalfeministerna skulle enligt min mening vinna otroligt mycket på att vara mer empatiska, konstruktiva, lyssnande och mindre kamplystna.
Dilemma 2: Genom att skuldbelägga män som ett kollektiv ökar klyftorna
Jag är starkt emot principen att skuldbelägga män som grupp. Jag är starkt emot principen att skuldbelägga någon över huvud taget. Jag anser att varje individ som är mentalt frisk, ansvarar för sina egna handlingar oavsett kön och sexuell läggning. Så fort vi skyller en orättvisa eller ett förtryck på en annan människa eller grupp i samhället, gör vi oss till offer, samtidigt som vi skuldbelägger och dömer andra.
Offermentaliteten fritar skenbart offret från sin del av ansvaret för att situationen är som den är. Klyftorna ökar mellan de som ser sig som offer och de som blir dömda och klandrade av offren. Varje individ behöver få klarhet och insikt om att denne inte kan skylla en enda omständighet denne inte är nöjd med på andra, sålänge denne inte själv i hjärta och handling i varje sammanhang dygnet runt lever så som hon eller han vill att samhället ska se ut.
Om du ofta anser att andra behöver ändra sitt beteende, men inte du, så är du en av dem som genom din brist på insikt om ditt eget ansvar och din egen påverkan, också bromsar eller t.o.m. hindrar utvecklingen mot ett mer jämställt, empatiskt och rättvist samhälle.
Dilemma 3: Språket, kompromisslösheten och etiketterna skapar avstånd
Jag känner vämjelse när jag tänker på hur vanliga människor i nazityskland hjärntvättades av Hitler och hans anhang. Nazisterna använde judarna som syndabockar och införde ett särskilt språk och speciella etiketter, ceremonier och symboler för att förstärka och utöva sin kompromisslösa makt. Tyvärr ligger radikalfeminismen väldigt nära att använda sig av samma metodik. Istället för judarna är det de heterosexuella männen som är orsaken till allt elände i världen.
Radikalfeminismen präglas av total kompromisslöshet. Ord som könsmaktsordning, falskt medvetande och patriarkatet genomsyrar feminismens språk. Dessa ord är etablerade även utanför feminismen. Feminismens språkliga kopplingar till marxismen är tydliga. Radikalfeminismen är också entydig i sitt sätt att i alla sammanhang betrakta kvinnor och män som två skilda kollektiv. Jag är övertygad om att radikalfeminismens koppling till marxismen, dess språk och kollektivistiska ideologier skapar rädslor och avståndstagande inte enbart bland männen.
Istället för radikalfeminism och Feministiskt Initiativ som förespråkar radikalfeminism, behöver vi engagerade människor och politiska partier som verkar för sann kärlek, empati och tolerans. Vi behöver tydliggöra innebörden av modern humanism. Med modern humanism menar jag en tro på de mänskliga rättigheterna och respekt för alla människors lika värde. Feminismen blir överflödig. Bort med alla dömanden, etiketter och anklagelser.
Varje människa som är i kontakt med sina känslor och behov, har förmågan att lyssna till sitt hjärtas röst. I våra hjärtan finns det oändligt utrymme för kärleksfullhet, generositet, förståelse och respekt för andra människor och deras åsikter. Radikalfeministernas kampbegär, vrede och dömanden visar på vilsenhet och förvirring. Låt oss hjälpa radikalfeministerna få kontakt med sina hjärtan och sanningen genom att möta dem och samtala med dem med empati och ärlighet.
Dilemma 4: Bristen på empati skapar en ständigt pågående konflikt
Alla kan få insikt om att vi är fria att välja hur vi ska förhålla oss till vår kulturella prägling. Vi behöver lära oss att ta eget och större individuellt ansvar för våra känslor, attityder och handlingar. Vi behöver lära oss uttrycka och känna empati, förståelse och ärlighet. Vi behöver bli modigare. Vi kan alla anstränga oss mer att försöka förstå varandras verkliga behov och beteenden, och möta varandras åsiktsskillnader med empati istället för med dömanden, klander och skuldbelägganden.
Om vi ersätter feminismen med humanism, och skapar ett humanistiskt initiativ kommer otroligt många fler människor att bli engagerade och aktivt verka för ökad jämställdhet, medmänsklighet och tolerans UTAN att behöva bli vänsterorienterade antingen inom Fi eller de rödgröna. Jag kommer att berätta mer om hur detta i detalj kan genomföras i nästa inlägg.
Dilemma 5: Oklart vad som gäller om pornografi
Feminismen är emot pornografi och det är jag också. Det som förvånar mig är att vissa HBT-människors porrighet på något vis är "godkänd" av feministerna vilket bl.a. märks på Pridefestivaler och liknande där många feminister är aktiva. Här är jag förvirrad. Vad tycker egentligen feministerna om pornografi eller objektifieringen av mans- eller kvinnokroppen om den skapas eller utövas av HBT-människor eller exempelvis manliga strippor?
